Wangfujing
Jäla göllig. Den sk. italienska restaurangen nedan har blivit mitt stamställe. Åt både lunch och middag här igår, trots överpriser och undermåligt käk. Nu sitter jag här på kvällskvisten och skriver. Den unga killen som serverar mig säger ”bless you” varje gång han ger mig colaburk, askkopp etc. *bless him *
Har precis vart och gjort manikyr här bredvid. JA jag vet jag skulle aldrig göra det igen, men det senaste missödet åtgärdade jag genom att köpa nagellack på supermarknaden och måla över porrnaglarna själv. Det började såklart flaga efter en dag så jag var TVUNGEN. Återigen ställdes jag inför denna olustiga känsla; jag i divanen med utsträckte ben, bredvid mig en *gölli* liten (ca 150) kinesiska fallen på knä, putsandes, fixandes, rynkandes sin panna i de förmodligen rätt giftiga ångorna.
Obs parentes: (alltså själva behandlingen är SÅ härlig. Det bästa är att dom rycker bort alla hudflagor ni vet runt nageln som alltid liksom dras upp och svider ihjäl en). Men allt till ett helt orimligt pris.
Undrar då bara: hittills har jag betalat dubbelt för alla typer av tjänster; servering, taxifärder och ja, manikyren. Känner mig liksom kolonial. Men å andra sidan, är det fräckt av mig att komma här och agera välgörare? Ej mitt land. Ständigt dessa dilemman. Och sen tjänarkultur ovanpå.
Igår tog jag mig efter påtryckningar till Wangfujing, en gata som närmast kan jämföras med Oxford Street som Kitty menade att jag "skulle älska". * not * Det var hemskt! Bröstande departement stores radade upp sig efter varann, klädda i de brukliga digitala reklambilderna från Gucci och Armani; svarta exteriörer och bländande futurism. Turistvana kineser som slitandes i en på de smutsigare bakgatorna skriker ”looka looka!” och viftade nån skräpig nyckelring framför ens ansikte.
Jag såg en vit liten kattunge springa bland rykande kycklingspett och röda bollampetter. Kanske den minsta jag någonsin sett. Som en liten colaburk. Fast med ben. Det gjorde hela besöket naturligtvis genast mer nöjsamt.
Denna dag var kanske den varmaste av dom alla. Och just denna skulle jag ut och promenera. Den här hettan, jag står inte ut! Det är ständigt 40 grader varmt fastän solen döljs av moln. Den korta promenaden från tunnelbanan till kontoret ca 4 min är näst intill outhärdliga. Men inomhus ligger temperaturen på typ 20 grader tack vare aircon. Fatta svårt att klä sig! Byxa? Kjol. Eller byxa???? Byxa i organza?
Förresten. Asså kläder. Ständigt dessa tjat, men detta är kanske mitt enda problem här borta. Allt är för varmt! Allt är så fult! Jag är så ful. Ser litterärt ut som ett skräp.
Vad man ser är vad man får, kanske S skulle säga nu och inte tvärtom.
Måste skaffa nåt litet silkesnummer, tänkte jag. Men så idag.
På supermarknaden hittade jag äntligen två HELT VANLIGA vita tunna bomullslinnen! Slog till på studs och alla mina problem var lösta! Kosta typ 13 kr styck. Känner mig ok igen. Som jag kanske skulle sett ut i Sverige. Är väldigt sugen på nån Jil Sander- liknande, sval klänning (eller kanske till och med ett stycke silkes-Lanvin? Fullkomligt ÄLSKAR denna ärm!) Ska dock vänta med att sy upp tills jag kommer till Shanghai klädklimatet tydligen är bättre. (Där the real deal för övrigt ÄNNU varmare eftersom det ligger i söder, maten ÄNNU starkare eftersom det ligger i söder). Är uppspelt över detta. Min Shanghaitripp alltså.
Förutom mässa och business meetings ska jag nämligen möta upp min vän E som av en händelse råkar vara där samtidigt. Hur ofta på andra sidan jorden? Jag beslutade mig därför att förlänga min vistelse och min sekreterare (!!!) ordnar med att boka om hotell och flyg i denna stund. Detta liv. Nu ska jag betala och gå, natten börjar segra här men likväl står min favoritservitör kvar härute med menyerna i handen. Bless’im.
Wangfujings bakgator. Bemödade mig inte ens att dokumentera huvudgatan.
Gick därifrån. På en annan gata lagades det mat. Det luktade skit men var säkert gott.
Lide mat. obs favoritmotiv
...sen kom helt plötsligt en kyrka! från 1909. Jag är ju den som fullkomligt älskar kyrkor, men detta kändes en smula olustigt.
Sen kom jag hit! klassiker.
det var marsch
basketkorgen?? alltså obs mitt inne i "ytterskalet" av Förbjudna staden
Sen gick jag hem i skymningen! <3
Har precis vart och gjort manikyr här bredvid. JA jag vet jag skulle aldrig göra det igen, men det senaste missödet åtgärdade jag genom att köpa nagellack på supermarknaden och måla över porrnaglarna själv. Det började såklart flaga efter en dag så jag var TVUNGEN. Återigen ställdes jag inför denna olustiga känsla; jag i divanen med utsträckte ben, bredvid mig en *gölli* liten (ca 150) kinesiska fallen på knä, putsandes, fixandes, rynkandes sin panna i de förmodligen rätt giftiga ångorna.
Obs parentes: (alltså själva behandlingen är SÅ härlig. Det bästa är att dom rycker bort alla hudflagor ni vet runt nageln som alltid liksom dras upp och svider ihjäl en). Men allt till ett helt orimligt pris.
Undrar då bara: hittills har jag betalat dubbelt för alla typer av tjänster; servering, taxifärder och ja, manikyren. Känner mig liksom kolonial. Men å andra sidan, är det fräckt av mig att komma här och agera välgörare? Ej mitt land. Ständigt dessa dilemman. Och sen tjänarkultur ovanpå.
Igår tog jag mig efter påtryckningar till Wangfujing, en gata som närmast kan jämföras med Oxford Street som Kitty menade att jag "skulle älska". * not * Det var hemskt! Bröstande departement stores radade upp sig efter varann, klädda i de brukliga digitala reklambilderna från Gucci och Armani; svarta exteriörer och bländande futurism. Turistvana kineser som slitandes i en på de smutsigare bakgatorna skriker ”looka looka!” och viftade nån skräpig nyckelring framför ens ansikte.
Jag såg en vit liten kattunge springa bland rykande kycklingspett och röda bollampetter. Kanske den minsta jag någonsin sett. Som en liten colaburk. Fast med ben. Det gjorde hela besöket naturligtvis genast mer nöjsamt.
Denna dag var kanske den varmaste av dom alla. Och just denna skulle jag ut och promenera. Den här hettan, jag står inte ut! Det är ständigt 40 grader varmt fastän solen döljs av moln. Den korta promenaden från tunnelbanan till kontoret ca 4 min är näst intill outhärdliga. Men inomhus ligger temperaturen på typ 20 grader tack vare aircon. Fatta svårt att klä sig! Byxa? Kjol. Eller byxa???? Byxa i organza?
Förresten. Asså kläder. Ständigt dessa tjat, men detta är kanske mitt enda problem här borta. Allt är för varmt! Allt är så fult! Jag är så ful. Ser litterärt ut som ett skräp.
Vad man ser är vad man får, kanske S skulle säga nu och inte tvärtom.
Måste skaffa nåt litet silkesnummer, tänkte jag. Men så idag.
På supermarknaden hittade jag äntligen två HELT VANLIGA vita tunna bomullslinnen! Slog till på studs och alla mina problem var lösta! Kosta typ 13 kr styck. Känner mig ok igen. Som jag kanske skulle sett ut i Sverige. Är väldigt sugen på nån Jil Sander- liknande, sval klänning (eller kanske till och med ett stycke silkes-Lanvin? Fullkomligt ÄLSKAR denna ärm!) Ska dock vänta med att sy upp tills jag kommer till Shanghai klädklimatet tydligen är bättre. (Där the real deal för övrigt ÄNNU varmare eftersom det ligger i söder, maten ÄNNU starkare eftersom det ligger i söder). Är uppspelt över detta. Min Shanghaitripp alltså.
Förutom mässa och business meetings ska jag nämligen möta upp min vän E som av en händelse råkar vara där samtidigt. Hur ofta på andra sidan jorden? Jag beslutade mig därför att förlänga min vistelse och min sekreterare (!!!) ordnar med att boka om hotell och flyg i denna stund. Detta liv. Nu ska jag betala och gå, natten börjar segra här men likväl står min favoritservitör kvar härute med menyerna i handen. Bless’im.
Wangfujings bakgator. Bemödade mig inte ens att dokumentera huvudgatan.
Gick därifrån. På en annan gata lagades det mat. Det luktade skit men var säkert gott.
Lide mat. obs favoritmotiv
...sen kom helt plötsligt en kyrka! från 1909. Jag är ju den som fullkomligt älskar kyrkor, men detta kändes en smula olustigt.
Sen kom jag hit! klassiker.
det var marsch
basketkorgen?? alltså obs mitt inne i "ytterskalet" av Förbjudna staden
Sen gick jag hem i skymningen! <3
Kommentarer
Postat av: sofie
seriöst, fan vad kul att läsa detta! var själv i kina i 9 månader o pluggade för 2-3 år sedan...
men fyi så är maten typ 10000000x bättre i beijing än i shanghai!! tycker inte den var så stark i shanghai, mer typ oljig. oron för värmen är dock befogad...
lycka till!
Trackback
