kinatjej

Ni kanske undrar vad jag gör här? Har inte förklarat så noga, ärligt talat för att jag inte riktigt fattade själv vad det hela handlade om.

Ok så här

På kontoret är jag engelsklärare åt kineserna, några som inte kan någon engelska alls, och några som är ganska bra. Har så att säga två nivåer att hålla reda på. *tar mitt arbete på allvar*. Förmiddagarna spenderar jag med att googla fram material och skriva ihop planeringar, individuella studieplaner, utforma examinationer och sätta ihop övningar. Alltså vännen. Vad skulle jag gjort utan google? Kom naturligtvis hit helt oförberedd. *tar mitt arbete på allvar*

Efter lunchen (äter tillsammans, ute eller hemma. Jag med pinnar och jättebra. Inte ens nötter är utmaning längre) håller jag lektionerna och är en mycket hård lärarinna. Älskar kinesernas disciplin. Alla har liksom sparat och tagit med sig varenda papper jag någonsin gett dom, med prydliga små anteckningar i marginalen! Och anteckningsblock! Och överstrykningspennor! Och vanliga pennor! Sudd! You name it. Själv tappar jag bort både papper och penna halvvägs in i lektionen. Och dom tar allt på sånt allvar! *älskar’t* = jag blir en hårdare lärarinna. Men god. Jag tror en är lite kär i mig: det enda han skriver i övningsbladen är ”My English teacher is a beautiful girl” eller ”Swedish girls are wonderful.” Heh. Och på karaoken i fredags överöste han mig med de få komplimanger han kan på engelska och jag låtsades helt sonika om att jag inte förstod när han tjatade om min civilstatus. Orka. Han sa att jag var den vackraste svenska tjej han någonsin mött. Jag är alltså också den enda svenska tjejen han mött.

Efter detta är avklarat hjälper jag Kitty med allt rörande de internationella relationerna. Skriver mail, kollar rapporter, ringer samtal ”overseas” så att säga. Osv osv. alltså hon pratar väldigt bra engelska, men det är typ status för ett kinesiskt företag att ha en västerlänning där. Nu när jag inte smittas av ett svenskt sammanhang längre har jag lagt mig till med en riktigt skarp brittiska igen = överklass = status för dem. Jag har hört att man som västerlänning kunde få betalt för att bara sitta bakom en glasskiva och skriva på en dator för bara några år sen, innan den här stan invaderades. Då kunde man få jobb enbart på sina etniska meriter så att säga (obs! lägger ingen värdering i det!). Nu jobbar alla som engelsklärare *ej unik* och jag börjar redan skämmas över att göra det. På samma sätt som jag skämdes över att jobba på Prada, trots att folk typ tyckte det var glamouröst

Eeh *not *

Hur som helst. Kitty. Hon gillar mig mer och mer tror jag. Innan jag går rynkar jag alltid pannan och vädjar: ta nu hand om dig Kitty och jobba inte för länge. Lova det! Jag kan vara så omhändertagande om jag vill. obs menar’t! Hon jobbar typ 12 h/dag utan paus. Ej tvång alltså!!! Hon är sjukt dedikerad. Varför kan man ju diskutera vidare... Jag och Kitty åker i alla fall på business trip snart. Det känns som att jag delvis ska åka med som kuttersmycke…*packar väl ned några pennkjolar då*

Detta är inte mitt land. Kan inte komma här och styra och ställa. Vill tex inte ha bh på mig, HATAR. Det skaver och svider och guds straff till kvinnorna *Feven*. Men likväl tar jag väl på mig en varje dag. Vill inte.. men skulle vara oförskämt att vägra och liksom "gå lös" så att säga. Det är inte Edenb direkt. Det jag gör hemma, får jag lämna hemma ; det jag gör här är det här.