KTV
Jag kanske var lite väl negativ i mitt inlägg om 798. Allt var naturligtvis jättecoolt men jag hade nog bara förväntat mig något annat tror jag, något mindre uppstyrt och mer bohemiskt. Maten var också god där. Men dyr. Lika mycket som taxiresan fram och tillbaka, (som t/r Arlanda). 40 kr. Ganska bra IOFS. Nu sitter jag på kontoret och hetsas av alla välvilliga kineser att bestämma aktiviteter för ikväll. Vilken restaurang jag vill gå på, vilken bar vi ska till sen…
De vill ta med mig på KTV, dvs. karaoke som tydligen är jättevanligt här. Kinesiska ungdomar varierar att dricka wu lòng-te och spela Mah Jong med att dricka 2 öl (dvs. getting wasted för dom) och sjunga karaoke tillsammans. Vit i ansiktet förklarade jag att jag nog kanske inte skulle sjunga men gärna följer med i alla fall. Kommer nog bli så illa tvungen. Man tar väl seden dit man kommer!
En vän som bott i Beijing i tre år berättade för mig att man kan bjuda in ”värdinnor” i sina privata rum om man vill, där det bjuds på gratis sprit tills man stupar. Eller snarare, tills man blir kåt nog att köpa vad som helst för pengar…
Idag mötte jag en kollega jag inte träffat förut, Alex heter han och älskar ”the American style”, som han kallar det. Han kritiserade regeringen hårt och öppen och menade att Kina borde vara mer ”American style”. Mänskliga rättigheter nämndes i samma andetag som en lång utläggning om amerikansk film och hans enorma kärlek till CSI. Ibland tänker jag att det kanske inte är så dumt ändå, att regeringen pro-amerikansk propaganda…
Men konstigt ändå, att man är totalt inkonsekvent. Man öppnar upp för allt det dåliga, men struntar i det vettiga. Det finns 10 sorters cola att välja mellan på supermarknaden men man får fortfarande inte säga sin mening. Varför DENNA typ av västifiering?
Alex fortsatte berätta, och favoritfilmen är tydligen Gudfadern eftersom han finner italienska män ”so beautiful and so sexy”. Är det en liten bög vi har här, månne??
Vi får väl se ikväll, om det blir KTV, huruvida detta stämmer eller ej…
De vill ta med mig på KTV, dvs. karaoke som tydligen är jättevanligt här. Kinesiska ungdomar varierar att dricka wu lòng-te och spela Mah Jong med att dricka 2 öl (dvs. getting wasted för dom) och sjunga karaoke tillsammans. Vit i ansiktet förklarade jag att jag nog kanske inte skulle sjunga men gärna följer med i alla fall. Kommer nog bli så illa tvungen. Man tar väl seden dit man kommer!
En vän som bott i Beijing i tre år berättade för mig att man kan bjuda in ”värdinnor” i sina privata rum om man vill, där det bjuds på gratis sprit tills man stupar. Eller snarare, tills man blir kåt nog att köpa vad som helst för pengar…
Idag mötte jag en kollega jag inte träffat förut, Alex heter han och älskar ”the American style”, som han kallar det. Han kritiserade regeringen hårt och öppen och menade att Kina borde vara mer ”American style”. Mänskliga rättigheter nämndes i samma andetag som en lång utläggning om amerikansk film och hans enorma kärlek till CSI. Ibland tänker jag att det kanske inte är så dumt ändå, att regeringen pro-amerikansk propaganda…
Men konstigt ändå, att man är totalt inkonsekvent. Man öppnar upp för allt det dåliga, men struntar i det vettiga. Det finns 10 sorters cola att välja mellan på supermarknaden men man får fortfarande inte säga sin mening. Varför DENNA typ av västifiering?
Alex fortsatte berätta, och favoritfilmen är tydligen Gudfadern eftersom han finner italienska män ”so beautiful and so sexy”. Är det en liten bög vi har här, månne??
Vi får väl se ikväll, om det blir KTV, huruvida detta stämmer eller ej…
Kommentarer
Trackback
