mycket naket och lost in translation
Det är lördag kväll. Jag sitter ensam på hotellrummet.
Av en tillfällighet skulle min vän E vara här i Shanghai samtidigt som jag. Följaktligen bokar jag en ny flygbiljett och byter till hennes hotell för att kunna spendera tre dagar med henne här. Detta var överenskommet och ivrigt påhejat. Hon skulle spela på en klubb, och jag skulle supporta henne.
Vi har känt varann ganska länge, 4 år i alla fall. Hon har hälsat på mig flera gånger i London, och varje gång har hon givetvis bott hos mig och jag har tagit med henne och hennes vänner ut. Ibland kommer hon till mitt kafé och jag bjuder henne alltid på mat. Ibland kommer hon med vänner, och då bjuder jag dem också. Vi är ganska bra kompisar.
Igår börjar det med att middagen blev uppskjuten. Jag gick för att möta henne så att vi kunde åka till den gemensamma middagen med hennes 10 vänner som är här – jag känner bara henne – men hon höll fortfarande på med låtlistor och var lite stressad över det. Så jag väntade. Jag väntade i 2,5 timmar och hade inte ätit på 10. När vi väl kommit till en restaurang och börjat äta avbryter hon plötsligt efter 5 minuter och frågar om det är okej att hon går till klubben och förbereder, att jag avslutar middagen själv. ??? Hon hade alltså inte ens 10 minuter till övers för att den 2,5 timmar uppskjutna middagen.
Alla andra är på en bar i närheten, och då var det inte längre nödvändigt att förbereda på klubben. Vi kommer dit och det är inte alls ont om tid. Jag säger som det är till henne, att jag känner mig ledsen över att hon inte kunde avvara 5 minuter av sin tid för att äta middag med mig, att hon inte sagt till mig tidigare på kvällen att hon skulle vara upptagen och stressad så jag hade kunnat gå med de andra och ätit. Att jag känner mig ledsen över att den kväll jag sett fram emot blev helt hafsig och konstig. Att hon inte alls tänkt på mig och hur jag hade det (dvs utsvulten, uttråkad och väntandes på henne). Hade jag varit hon hade jag sett till att fixa ihop mig med de andra kompisarna! Hon kunde sagt ”ledsen att du känner så, men jag håller inte med”. Eller ”ledsen att du känner så, förlåt. vad kan jag göra för att vi ska ha kul nu?”. Men vet ni vad hon gjorde? Hon fullständigt ignorerade mig, vände sig istället till sina killkompisar och engagerade sig i nåt dom pratade om.
Resten av kvällen pratade hon knappt med mig och höll sig undan. Jag underhöll mig själv bäst jag kunde i ett sällskap av 15 för mig okända personer. Sen upptäcker jag att hon inte är kvar i rummet. Hon har alltså åkt hem till hotellet utan att ens bemöda sig att säga hejdå.
Imorse. Vaknar tidigt. Smyger upp och åker iväg för att åka frukost, vill inte väcka dem om de vill sova ut. Tänker att de ringer mig när de vaknat och är klara.
Men hon ringer inte. Timmarna går och först vid två får jag ett mess om att hon är och köper en ny telefon. Hon frågar om vi ska gå på marknaden sen och visst, säger jag, låt oss göra det hör av dig när du köpt telefonen.
Och timmarna går. Klockan nio ensam på hotellrummet ringer jag till slut henne för att kolla vad fan har hänt. Ingen svarar. Ingen av de 3 personer jag har numret till svarar. Till slut ringer hon upp, låtsas som ingenting och ba ”heeeej, vad gör du? Jag har vart på marknad hela dan, är skittrött. Ska vi äta middag?”
???
obs jag har väntat på DIG hela dagen. Jag har spenderat dagen ENSAM i shanghai väntandes på DIG precis som igår. Och ingenting hade hänt, du bara struntade i att ringa mig.
Jag har alltså bokat om flygbiljetter och hotell för att vara med den här tjejen, och som svar på allt detta säger hon att hon helt enkelt inte ”hade lust att vara med mig idag” för att jag "var så konstig igår".
Är jag verkligen så hemsk? Är jag så hemsk att hon inte kan stå ut med mig i två dagar? Oavsett hur "konstig" jag är eller inte är? Jag skulle inte ens göra så mot min värsta fiende. Göra mig otillgänglig och lämna min kompis som är här för MIN SKULL i fucking shanghai där hon inte känner nån. Så sjukt egoistiskt och narcissistiskt, oförmöget att tänka sig in i nån annans situation och helt enkelt vara en bra människa.
Att vara en bra människa handlar INTE om att göra vad som faller en in hela tiden, det man själv har lust med eller känner för. Det handlar om att fatta att man måste anstränga sig ibland. Göra en liten effort för att andra människor ska må bra.
Hon lägger på, men ringer upp. Säger att vi borde äta middag tillsammans. Föreslår att jag ska ”ta på mig nåt schysst fodral, kanske med en kavaj över, lite läppstift, sen komma till restaurangen och ha skitkul!!”. Att jag inte behöver bestämma mig nu men att jag ska ringa sen när jag vill komma.
Om jag betett mig såhär hade det första jag hade gjort vara att kasta mig i en taxi till hotellet för att försöka styra upp situationen. I alla fall inte bara ryckt på axlarna och festat vidare när jag vet att min kompis, som är här för min skull, sitter ensam på hotellet lördag kväll och är ledsen.
Grejen är att jag varken vet ut eller in. Har helt tappat referenserna. Har liksom varit utan vänner i flera veckor, kanske är jag extra känslig därför? Men jag kan liksom inte ha fel i det här. det går väl inte ens att diskutera, eller vad tycker ni? Jag känner mig desperat.
Men vad gör väl en tjej om inte fäster håret i en knut och stryker på ett lager läppstift. Tar taxi till lyxrestaurangen och äter där ensam i tystnad. Runt omkring stora sällskap som roar sig. Jag romantiserar först situationen och låtsas att jag är en strängt upptagen business woman eller skådespelerska och därför måste äta ensam, men detta håller bara två minuter innan jag blir melankolisk igen.
Jag beställer in en flaska champagne. Röker en cigarett. Ber att få betala och upptäcker att de bjuder på champagnen. Servitören blinkar åt mig, men inte på ett flirtigt sätt utan ett snällt.
Nu ska jag sova och imorgon vet jag inte. Det sjuka är att HON antagligen är sur på mig och kommer undvika mig imorgon också utan att ens försöka be om ursäkt. Vad ska jag göra? Har jag fel? Känner mig så lost, så jävla lost in translation.
sånt där kan verkligen vända mig in och ut. gud, mår dåligt av att bara läsa inlägget.
det finns två lägen, antingen 1, hon är känslokall narcisst med lite släng av autism som inte kan uppfatta andra människors känslor och då äre lönlöst ändå. 2, hon missuppfattat situationen och kanske på samma sätt som du är ev. känslig för att du har varit utan vänner ett längre tag, så kanske har hon sina skäl för att vara känslig och därmed valt nån skev form av konfliktsflykt snarare än att stanna upp och ba be om ursäkt.
och det är väl typ alternativ 2 man måste intala sig själv är fallet, för det finns väl en anledning till att man var vänner in first place, right?
jag personligen blir som sagt VÄLDIGT berörd av såna grejer. jag har inte tid med att vara snäll, giving och förstående inför folk som ger 0 tillbaka. jag orkar inte gå runt och må dåligt när det finns tooooonnes av fina, förstående och considerate människor därute. slöseri på energi, känslor och välmående.
jag kanske inte har nån lösning men jag hade nog ba iggat tillbaka och ba fattar hon inte, så var hon inte värd dig to begin with. her loss liksom.
håller med! jag tycker du har vart mer snäll mot henne än vad hon förtjänar. stroppig tjej?
tack båda. och gaz, du har väl rätt. det är såklart bättre att välja rätt vänner eftersom det finns så många sjukt fina människor där ute. men det är ju svårt att se när man är trapped i nån slags beroendeställning till den IOM att man är i en stad på andra sidan jor'n tillsammans. kommer kännas bättre imorn när jag åker hem.
ja men är det inte stunder som dessa man får se människors TRUE selves? nu vet du bättre iaf, att hon inte var så jävla soft ändå.
synd att det var tvungen att bli så :C
MEN HALLÅ. Var där. OBS väldigt vinklad historia som presenteras i denna blogg. SNYFT, STACKARS LILLA FLICA
Förstår inte varför du ”tycker till” i detta. Men visst.
Exakt vad är vinklat i historien?
-att jag bokat om hotell och flyg för att vara med e tre dagar extra
-att hon gick utan att säga hejdå när vi satt 1,5 m ifrån varann
-att hon struntade i att höra av sig på lördagen
-att hon visste att jag inte kunde nå henne då hon inte har mobil
-att hon inte hörde av sig på 9 h efter att JAG ringt hennes vänner ett flertal ggr
-att hon lät mig sitta ensam på hotellrummet lördag kväll när hon visste att jag var ledsen
-att hon valde att inte gå till mitt rum två dörrar bort för att reda ut saken
-att hon sa att hon inte hört av sig för att hon ”inte hade lust”
Eller just det. Det sistnämnda kan ju inte du veta eftersom hon sa detta till mig face-to-face. Du kan således inte veta vad varken hon eller jag har sagt.
Resten av ovanstående är simple facts och det finns enligt min mening inga omständigheter som kan ursäkta dem.
E är en jättefin och festlig tjej, och det finns en anledning till att vi varit kompisar i så många år. Men uppenbarligen delar vi inte samma värderingar gällande vänskap. Hon funkar säkert jättebra med människor som mer liknar henne.
Därför kan hon inte förstå att jag went ballistic på lördagen när hon hör av sig efter 9 h och låtsas som ingenting. Därför tycker hon att jag ”överreagerar” och att issuen i själva verket handlar om min ”dåliga självkänsla” som gör att jag ”tolkar allt som att ingen vill va med mig”.
Hur ska jag tolka det då? Enligt henne handlade det om att hon ”inte hade lust” ”just den här dagen”, men att det ”bara var en dag i livet ju”, och att vi ju ”kunde hänga på söndan”. Ska jag vara tacksam för det eller?
Det är kanske också därför hon inte alls kunde förstå när jag sa att allt alltid sker på hennes villkor. ”inte lust” på lördan, men det går bra på söndan. I’ll leave it to you.
Och vad som definitivt inte hör till saken är att jag ”tackade nej” till umgänge resten av helgen. Att det ”var upp till mig”. Det skulle väl vem som helst gjort? Det är väl klart att jag inte vill umgås med henne efter att hon gjort mig besviken och ledsen utan att ens ta ansvar för det?
Ansvar i form att make it up to me, om hon är intresserad av fortsatt vänskap. Tex åka tillbaka till hotellet och försöka reda ut situationen, inte bara stänga in sig på rummet TVÅ DÖRRAR BORT FRÅN MITT. Struntat i om hon trott att jag ville prata med henne eller ej, jag hade sett till att FÅ mig vilja prata eller åtminstone lyssna. Om än för min egen skull, att bevisa att jag faktiskt inte är en så hemsk människa som den andre tydligen tycker. Om än för min egen skull, att veta att jag i alla fall gjort allt jag kunnat. Att strunta i vilja ”elakheter” jag eventuellt har sagt eftersom HON är den som gjort fel in the first place. Att ha förståelse för att jag är upprörd.
Och om det handlar om rädsla för att eventuella gemensamma vänner ska döma henne eller välja sida så handlar det om ett systemfel och hon borde byta vänner. Vänner gör nämligen inte så. Ingen jag känner skulle någonsin bete sig annorlunda mot henne eller ändra uppfattning om henne, oavsett vad som hänt mig. Sånt hör hemma på grundskolan.
Har faktiskt inte varit med om en sån här intrig sen jag gick där!
Och sen kan jag inte förstå hur du kan skriva ”stackars lilla flicka”. Tyder väl på bristande genusanalys och omdöme.
baföljer med spänning
bara en sån grej att kommentera "stackars lilla flicka" är sånt jävla tecken på fail. tydligen är det inte bara e som är fett oskön, utan även hennes sidekicks också.
"Att vara en bra människa handlar INTE om att göra vad som faller en in hela tiden, det man själv har lust med eller känner för. Det handlar om att fatta att man måste anstränga sig ibland. Göra en liten effort för att andra människor ska må bra."
Du har så RÄTT. Och jag har läst din blogg nu från början, du verkar va en skitfin tjej. Det är svårt men ibland måste man bara strunta i människor som inte ger tillbaka.
ehh kom på att min blogg är låst så det var ju himla fjantigt att länka till den. men snart bloggar jag från ecuador (tänkte också pröva på rese/personligt-grejen)
Tänker ej gå in på hur du vinklat historien, det är inte mitt bord. Personen som är utsatt för det verkar tycka att den här diskussionen inte passar på www riktigt, hmm, undrar varför.
Att jag skrev "lilla flica" beror inte på bristande genusanalys, haha(!) utan på att du i din blogg dels har utmålat det som att du är någon slags underdog som kämpar mot lilla flicka-epitetet, samtidigt som du i de senaste inläggen framställer dig själv som någon sm det är väldigt, väldigt synd om, just det, en stackars flicka.
Förstår inte riktigt hur du kan förvänta dig att människor som varit i omgivningarna när den här "intrigen" började, som du för övrigt har hållit igång helt på egen hand, inte kommer läsa det här och reagera? Framförallt när "e" länkade till den här bloggen från sin blogg från början? Jag är säker på att allt det här ser helt logiskt ut från din sida dataskärmen, men du har aldrig funderat på att det kanske fungerar likadant för andra- dvs. att deras syn på saken kan verka ungefär lika logisk från deras håll?
alltså herregud, vad är grejen med viär15persemotdig-stilen? varför kan inte den här e bara ringa upp och ba hörru, vi kanske failade båda två. peace in the middle east. istället för att (på tal om att vara underdog) ha sina polare whinandes om att det inte är ok att hänga ut någon (btw, tvivlar på att knappt någon vet vem e faktiskt är, förutom ni själva) på internet, när ni in fact spär vidare genom att just själva ta diskussionen här i kommentarerna. motsägelsefullt som få.
hon har ju försökt att reach out irl-vägen, men när det inte funkade så skrev hon ett inlägg i sin blogg som läses av vadå... 20 pers? det hade jag också gjort om jag satt ensam i shanghai och kände mig fucked over av en s.k vän.
om e är så känslig inför hur hon framställs, så kanske hon inte borde betett sig som ett ass to begin with.
och du "lilla flicka"-personen, redan din första kommentar vittnar ju om hur ni tar hand om en konflikt. känns inte som om hon behöver måla upp er ett visst sätt, ni tar så bra hand om er image själva ändå.
word, ghaz. du grymma tjej på www.
apropå den här sk. uthängningen: det är inte som att jag offentligt dragit nån i smutsen direkt? låt mig påminna om att jag håller mig anonym här, utger aldrig personlig info osv, postar aldrig bilder på mig själv osv. de enda som läser den här bloggen, precis som ghaz påpekade, är mina vänner hemma i sverige som jag skriver det här för istället för att hålla mailkorrespondens med tusen pers. även e har hållts anonym och aldrig namngetts. tror dessutom verkligen att ingen av dom som läser bryr sig.
anna: tack gullet. ser fram emot att läsa bloggen när jag kommer hem.
